Upp som en sol, ner som en pannkaka....

Igår var jag med Samson på Redog. Jag var ganska så lättad efter Samsons röntgen men kom ganska snabbt ner på jorden igen.... Stefan som undersökte Samson såg direkt en tydlig hälta i höger bak ( den som jag anat men aldrig kunnat bekräfta). Samson belastar nästan inte alls höger bak tydligen, han vrider benet utåt och böjer inte riktigt i höften. Att jag nästan missat detta känns med facit i hand som en gåta.... När Stefan sen klämde igenom honom var han lite öm i ryggen men väldigt öm i en muskel i höften, så öm att hunden nästan hoppade i taket vid palpation! Jag har aldrig sett en sån smärtreaktion hos Samson. Nu ska vi ta nya bilder av höfterna nästa vecka, nån slags höftskada är misstanken. Vi röntgade Samsons höfter i september och den veterinären sa att de såg bra ut men på ryggbilderna nu ser det ut som att det kan vara ngt där så nu ska vi ta riktade höftbilder. Stefan trodde inte att rimadyl eller någon annan smärtis var någon ide då muskeln är alldeles för inflammerad. Nu är planen koppelvila, 20 min promenader, röntgen och en rehabperiod på minst två månader. Det känns tungt, så erhört tungt men glädjande nog var det inga tvivel på att Samson skulle bli bra! Nu väntar en tung och tråkig period men nu ska han bli bra!

Jag var otroligt opepp på agility ikväll men åkte såklart ändå då mitt agilitygäng har förmågan att få mig glad hur tjurig jag än är innan. Så också idag! På plats i hallen var jag genast gladare. Idag fick Vilda jobba hela träningen. Vi fortsatte på kontaktfält, vilken liten stjärna hon är på det mitt lilla tuffs!! Hon fattar verkligen grejen, va roligt det var att träna henne idag! Pigg och glad var hon också hela träningen! Hon tog balansen som om hon aldrig gjort annat och hon tyckte det var galet roligt att springa på gungan. På banträningen (en agility 1- bana) så tog hon platta tunneln (!!!) så där valde jag att stanna och belöna. A-hindret gick i rasande fart och där hoppade hon tidigt men vi tog om och då gick det bättre. Slalomet missade hon första försöket men sen gick det som en dans. Resten av banan var hon som en liten dröm att köra! Älskade tuffs! På slutet tränade vi lite extra på platta tunneln, hon var lite trött då men fixade det rätt så bra. Om man ska se ngt positivt med Samsons skada är det att jag nu kan lägga mkt tid på att verkligen träna Vilda så hon blir startklar. Samson satt och ylade i sin bur i hallen. Han trodde nog att jag glömt honom där.... Han var mkt besviken på att inte få träna. På slutet fick han träna lite fotgående, då blev han glad och gick faktiskt väldigt bra!